Mormor, min älskade Mormor <3

Idag väckte Mor massor av minnen genom att för första gången lyckas med det omöjliga, torsk och kokt potatis med citronsås, som bara Mormor kan göra… det kan bara betyda en sak, hon fick hjälp av mormor!! för alla andra gånger mor har lagat det så har det aldrig blivit så gott.. men idag så smakade det precis som det gjorde när Mormor lagade det, helt fantastiskt!

Jag har spotify igång på luren som jag nu har bestämt mig för att fortsätta ha aktiverat…

Jag sitter och filosoferar och reflekterar över hur mitt liv ser ut just nu och vad jag vill göra med det och saker jag vill åstadkomma. Och det ända jag verkligen vill göra nu är att ta hand om min kropp för det finns INGET annat som kan få mig att må så dåligt som när jag tittar mig i spegeln! Jag hatar verkligen det jag ser! Det är inte mig jag ser, det är en fet person som skymmer min spegelbild och jag står inte ut med det längre!

Jag har till och med laddat ner nån hypnos app som jag tänker lyssna på varje morgon för att påminna mig om vad jag vill så jag kanske lättare gör dom rätta valen resten av dagen.

Jag saknar vattengympan ordentligt nu.. så pass mycket att jag till och med laddade ner en workout app som jag dess utom har invigt, NAJS! Min plan är att köra ett pass på 10 min varje morgon efter att jag lyssnat på hypnosen och sen morgonpromenad och en frukost på det! =)

Snart är det dags för Mormors begravning och Mors lägenhet ska då vara sovplats till sex personer.. och jag som tycker att det är nog mycket med två. Det kommer nog bli full rulle men jag längtar verkligen efter att få tillbringa mer tid med min älskade kusin Frida. Planen är fortfarande att vi ska sjunga för Mormor, så dagen innan ska vi öva tillsammans i kyrkan med personen som ska spela piano.. Jag hoppas bara att jag inte kommer skita ner mig när det väl gäller.. få kanske hålla Frida i handen? Jag har ju aldrig sjungt för någon så där rakt ut… ANDAS!!!! Jag blir till och med knäsvag bara jag sjunger ensam när jag tänker på att folk ska titta på mig medan jag sjunger… jag är helt livrädd för att folk ska döma mig... jag vill våga men jag är så rädd att folk komer uppfatta det som oväsen eller att alla kommer hålla för öronen. Tänk om folk tycker så illa om det att dom inte klarar av att  sitta kvar! Tänk om jag förlorar min familj och mina vänner för att jag kanske inte kan sjunga? Men ibland när jag sjunger för mig själv så tycker jag att det kan låta bra...Jag tror inte att det finns något annat som skrämmer mig mer, inte ens spindlar!! FIXAR JAG DETTA… så finns det INGENTING jag inte klarar av… <3 <3 <3