Vanligt tjat
Vet fan snart inte var jag ska ta mig till med denna gubben och kärringen... Nånstans så finns det någon slags gräns i mig att man slår inte gamla gubbar men han fortsätter bara provocera mig så är jag för nära han så vet jag inte om jag kan kontrollera mig... Någonstans så vet jag väl att jag kan låta bli att bli fysisk men jag vill bara ge han en fet smäll!
Glömde bort att ta medicinen igår eftermiddags så jag var sjukt rastlös och det kliar oftast i hela kroppen på mig när jag sitter stilla så jag gick runt på biostolarna i salongen och han kom med kommentarer som fick mig att känna mig jobbig, misslyckad och korkad. Så jag satt och bombarderade mig själv med självhat.
Annars så gick det bra med maten igår iaf, har lyckats äta mindre portioner än vad man får ta och är nöjd med det. Tyvärr hade jag ett återfall ikväll men får väl försöka ta nya tag imorron. Målet är nu att fortsätta klara av detta resten av veckan och sen när jag kommer hem med.
På fredag så är det äntligen dax för "utvägning" och jag är livrädd att jag inte gått ner något, som vanligt! Har faktiskt ingen aning om hur jag skulle reagera om det inte hänt något. Mätte midjan igår och där har det inte hänt något, men den är det inte så mycket fel på om jag jämför med resten av mig.
Det börjar kännas som det börjar vara lite jobbigt att vara runt folk som jag blir provocerad av dag in och dag ut.
Jag har inte varit så noga när jag läste schemat idag så jag gick miste om skidturen och hamnade i köket med den lila valrossen. Och inte bara i samma kök, utan samma matgrupp.
Och inte var det stopp där inte! Hade bestämt att jag skulle boxas på kvällen men den där tjejen och gissa vem som dyker upp om inte lila valrossen!??
Tror jag orkade vara i gympahallen i 30 sekunder innan jag tog telefonen och gick.
Jag kunde inte stanna kvar, tål inte att se människan eller höra henne prata för jag tror mitt blodtryck går upp till 200/150 typ.
Nu längtar jag hem... Vill bara bort härifrån så jag slipper dessa två. Däremot så kommer det bli jobbigt att skiljas från favoriterna. Vilken tur att dom bor i stan! :)
Men dom flesta andra är ju riktiga guldklimpar dom också, framför allt min lilla vita dam! Hon är verkligen påväg framåt i livet och jag blir bara så glad när jag ser henne!
Nu är detta mitt mål typ..
