Nattkamp
Jag är så glad att jag är just här, just nu! Ikväll är det nog en av dom värsta kvällarna i mitt liv. Jag står i ett vägskäl där jag måste välja vilken väg i lever jag ska gå, den sjuka eller den friska. Det har blivit lite kaka på kaka idag men jag måste ändra mitt förhållningssätt till mat NU!
Ikväll serverades det glass med bär och det kändes ju jättelyxigt med tanke på vad vi fått dom andra dagarna.
Efter att jag tagit upp glassen med jordgubbarna i tallriken så satt jag bara och stirrade på den och tårarna sprutade men tillslut blev jag så arg så jag sköljde bort all glass i vasken och sen satte jag mig vid pusslet. Har varit en känslosam kväll och jag har börjat berätta för personerna här om hur det är på riktigt och det känns både befriande och som jag sätter krokben för mig själv. Jag hoppas ju att vi kommer kunna hålla kontakten med varandra på något sätt eftersom dom flesta bor så långt ifrån för nästan alla här verkar vara så fantastiska människor.
Innan jag kom hit trodde jag aldrig att jag skulle våga men det har jag... Så nu är det "bara" resten kvar. Om jag klarar denna natten så tror jag nog att det kan gå lättare nästa natt.
Känner mig väldigt vilsen med Tomas med då han inte verkar haft nån tid över att ta sig tid och ringa mig och fråga hur jag mår eller hur det går...och jag tycker att jag förtjänar bättre, inte bara för att han inte ringt utan det är mer som ligger bakom.
Han skulle gottgöra mig för en kväll och jag bestämde att vi skulle gå ut och äta som en dejt, men det har han skjutit upp TVÅ gånger nu för att han haft dåligt med pengar. Och vad som jag tycker känns underligt är att han har tagit sig råd att köpa en valp till en kompis för över 10.000 men inte bjuda ut mig på en middag...
Han kan höra av sig till alla andra utom mig... Det är iaf det jag hört och så det känns, att han helt enkelt inte bryr sig. Är det så här det kommer vara?
Jag har ju börjat undra och ifrågasätta om han verkligen älskar mig som han säger, för med tanke på hans beteende så verkar det vara ren jävla BULLSHIT! Eller är det ett normalt beteende? Om man älskar någon så brukar man väl vilja vara med den personen hela tiden? Jaja, får väl se hur det ordnar upp sig, än har han inte hört av sig men får väl se om han kanske gör det imorron, men det känns ju absolut inte som vi har ett förhållande😢
Får väl se hur det blir men jag ska fortsätta kämpa på med mitt så jag kan bli fri från all dkit en gång för alla! Gonatt med er! 
